Dags att sätta potatis

Det är en ganska murrig tid det här. Svårt att hålla ångan uppe. En av grannarna försvann till Spanien för flera veckor sedan och har inte synts till sen dess. Det är ju klokt gjort.
 
Men här i Gropen har vi satt upp ljusslingorna i flaggstången nu. Vi ska inte tända dem förrän 1:a advent. Sen är det bara att hoppas att ingen fyller jämnt förrän ljusslingan är nedtagen. Ludwig fyller sex år i mars och jag har lovat att vi ska hissa flaggan den dagen.
 
Ludwig satte potatis härom dagen. 
 
 
Dom hade grott bra. Frågan är om vi får potatis till jul nu?
 

Höst

Inte blev det några hundvalpar inte. Så lätt skulle det inte gå. Konstigt, tycker jag. Hur kommer det sig att rävar och vargar och älgar kan, men inte hundar? I februari borde det vara dags igen och då får vi väl hjälpa till.
 
Tusse har en ganska svårskött päls. Den tovar till sig alldeles hemskt. Jag vet ju att man ska bada och reda ut tovor en gång i veckan och slarvar man med det får man skylla sig själv. I går arbetade Ulla flera timmar med att klippa och reda ut tovor. Han blir fin när han är färdig. Mitt hundspa fungerar bra.
 
 
Något lejon är han inte längre och kommer kanske aldrig mera att bli. Vi får hålla oss till en frisyr som vi kan sköta.
 
Stugan ar invintrad och klar. Olov kröp ner och stängde av vattnet. Men burr så mycket arbete det kommer att bli med att röja efter kalhygget. Min granne, Tommy, föreslog ett stort nyårsbål nere vid sjön. Han har säkert rätt, men jag känner ingen som skulle vara beredd att släpa grenar nu. Jag hoppas att det ska gå lättare till våren.
 

Allhelgonahelgen

Hösten är varm. Det har varit några frostnätter men ingen riktig kyla ännu. En morgon var det så här vackert i en av mina sålådor:
 
 
Vad det är? Gissa! Det här är faktiskt den växt som har lyckats bäst för mig i år. Det blev massor. Annars har det gått trögt. Rabarber, mynta och gräslök blir det ju alltid men jordgubbarna blev inte många och jordärtskockorna blev så små, så små. Jag hoppas att sparrisen tog fart, men det får jag inte veta förrän i vår. Mitt växthus av plast har tjänat ut nu, det får bli något annat på den platsen nästa år. Felix's och Ludwigs sålådor kanske?
 
Den förra veckan dominerades helt av pyssel med våra gravar. Det är inget roligt jobb men vi är i alla fall nöjda med resultatet. Hans (min) grav grävde vi upp ordentligt och sedan satte vi tillbaks silvereken, som är det enda som velat växa där på de åren som vi haft graven. Den ligger i skuggläge. Inte tänkte vi på sånt när vi valde gravplats. Så täckte vi med vitmossa, satte dit en ny lykta och många ljus. Till minne av Hans, min mamma och pappa och Mejram och Freja.
 
Per-Henriks och tvillingarnas grav fick också många ljus, några ditsatta av andra än familjen.
 

Ulla och barnen hade andra gravar att gå till. Först och främst farmor och farfars. Olov hade själv tillverkat en krans av granris till den. Det blev inte världens vackraste, men den var välment. Leif fick ljus. Natalie (Saras klasskamrat) fick ljus och det sista ljuset satte de på Pias grav - från Troja (Pias hund, numera Ullas).
 
Den här veckan får bli stugans. Lite städning ute och inne och sedan är det dags att koppla i frostvakterna och stänga av vattnet. Det är trist, våren verkar avlägsen. Jag undrar, som alltid så här års, hur det skulle vara att bo där i skogen. Ganska härligt - eller ensamt och fruset?
 

Valpar?

Alla blommorna är intagna. Nu står de i fönstren och har det dåligt. Men vad ska jag göra?
 
Jag kan ju alltid ägna mig åt hundarna i stället. Vi hade hoppats att Iris och Tusse skulle få valpar i slutet av oktober. Förmodligen blir vi besvikna. Iris är smal som vanligt. Ändå gav vi dem alla chanser att fixa valpar.
 
Iris
 
Tusse
Vår handler är Sara. Hon är duktig och får beröm för sitt sätt att visa hundarna på utställning. Vi har varit på flera utställningar i sommar. Resultatet är att alla hundarna har bedömts som Very good. Vi får nöja oss med det. Siri fick Excellent på en utställning och vi försöker väl nästa sommar igen med henne. Men annars är det bra som det är. Tusse är riktigt fin men han har underbett och då kan ingen handler i världen få till ett bättre omdöme.
 
Siri
 

FREJA


FREJA. Den snällaste och gladaste hunden. 13 år.

Blommor och hundar


Tomentosum, min favorit i år. Den hänger vid ytterdörren och jag kan lukta på bladen varje gång jag går in eller ut. Den är fantastisk.
 
Sommaren har ju också varit fantastisk. Värme redan i april och fortfarande nu i september. Det har gjort att alla blommorna kommer till sin rätt. T ex Platinum:
 
 
Det är så synd att jag inte har någonstans där de kan stå över vintern. Jag får väl lov att klippa ner dem och ha dem i fönstren, men jag vet ju att de flesta inte klarar sig. Fuchiorna blommar alldeles vilt nu och dem tänker jag inte ens försöka förvara inne utan de är förlorade när frosten kommer. Men det förstås, jag undrar hur det skulle vara hos Ullas kaniner? Törs jag fråga henne?
 

Det här är Beacon den främre vanlig och den bakre på stam och en skymt av Göteborskan längst fram.
 
Vi har gått igenom en svår tid efter Per-Henriks oväntade bortgång för nio månader sedan. Det är fortfarande svårt att förstå att han är borta från oss. Att pojkarna har förlorat sin pappa är allra värst.
 
Emma sa redan från början att hon ville sälja deras hur på Vijvägen 3. Hon var fast besluten att genomföra en försäljning och nu är den ett faktum. I går skrev hon under papperen och lämnade ifrån sig nycklarna. Familjen hade den stora turen att få ett radhus här i Gropen. Förra lördagen jobbade ett gäng vänner och körmedlemmar tillsammans med Ulla och Olov med att flytta möblerna. Pojkarna tycker att det är roligt att kunna springa mellan sitt hus och mitt. I dag har först Ludwig varit här och just nu Felix.
 
Kennel Tussetrollet har varit aktiv i sommar. Vi har varit på utställningar i Österbybruk, Avesta och Högbo och ska vara med på en utställning till i oktober i Gävle. Resultaten har varit bra, om än inte lysande. Iris har fått Very good tre gånger och vi kommer inte att ställa ut henne mera. Tusse har bara varit med på en utställning och där fick han Very good. Vi nöjer oss med det. Han är mycket fin på många sätt men han har underbett och kommer aldrig att uppnå Excellent hur mycket vi än stylar honom. Siri fick Excellent i Österbybruk och sedan Very good. Det är henne vi ska ställa ut en gång till i år. Vi ska låta en annan hundfrisör klippa henne den här gången. Hur konstigt det än kan verka betyder kloppningen mycket på en utställning.
 
Här är det glada gänget. Olov, Sara och Ulla med Siri, Tusse och Iris. Sara är en mycket duktig handler och har fått beröm av flera domare för sitt sätt att visa upp hundarna.
 
 
 

Jämmer och elände

Några jobbiga dagar är över. Fasta och laxera söndag och måndag för att göra röntgen på måndag em. De sprutade in 4 liter gas i magen på mig. Helt galet. Konstigt att jag inte lyfte som en ballong. Det där var i Gävle. På tisdag fick jag fasta på morgonen inför operation av handen i Sandviken kl 7.45. Nu vet jag hur man lokalbedövar en hand. Inte sprutor som hos tandläkaren. Nej, man tömmer hela armen på blod och sen sprutar man in bedövningsvätska i handen. Sen kan doktorn skära och greja utan att man känner det. Det doktorn hade tänkt göra var att koppla ihop senan till lillfingret med den till ringfingret. Det behövdes inte, eftersom senan till lillfingret hade läkt ihop. Så nu ska jag träna en muskel till lillfingret. Den har gett upp och tror att den inte behövs längre. Men den ska få se.
 
På tisdagen var jag dubbelbokad. Jag hade fått tid för styling av Tusse men eftersom jag var i Sandviken tog Sara honom med sig och åkte buss till stan och följde med honom på behandlingen. Han blev så fin.
 
 
Siri kände igen honom trots stylingen och de busade som vanligt.
 
 
 

Teknikhöst

Den nya datorn är snabb. Det mesta som jag vill ha den till fungerar. Ett stort bekymmer just nu är, att den tekniker som senast hade hand om datorn, inte visste att jag skulle ha min lista över e-post-kontakter kvar. Inte kan jag sånt utantill, så snälla, skicka mail till mig så att jag får tillbaks adresserna. Släktforskningsprogrammet fungerar inte tillsammans med den nya datorn. Vet inte hur jag ska göra. Jag ska sätta ihop gamla datorn i stugan och sedan får jag väl sitta där med min släktforskning. Jag måste helt enkelt försöka få alltihop utskrivet på papper så att jag kan vara säker på att det inte går förlorat i den moderna tekniken.
 
Bilen är hemma igen. Ingenting är gjort åt den. Reparatören tycker att jag ska köra så länge det går. Annars hade man ju förstås förslaget att för det facila priset av 100.000 kunde jag sätta mig i en ny bil. Inte då! Har vi aldrig tidigare köpt en ny bil, tänker jag inte börja nu. Det är faktiskt besvärligare när bilen krånglar än när datorn gör det.
 
Men vovvevalparna är fina och roliga. Här är Ludwig som har tagit sig an Tusse. De är kompisar nu.
Felix är en riktig byggare. Hemma har han legobitar men hos mig finns än så länge bara duplo.
 
Siri är 8 veckor . I dag ska vi åka till veterinären med henne och få henne chipmärkt, vaccinerad och "besiktigad".
 
 

Teknik

Sladdarnas drottning, det är jag det. Trodde jag tidigare. Nu sitter jag här med alla gamla och nya sladdar och ska försöka få min nya dator att fungera. Support, det är vad som gäller. Utan den skulle det inte gå. E-posten till exempel. Skicka gick bra, ta emot gick inte alls. Vid andra samtalet med supporten förstod han att jag inte förstod att man ska trycka på Skicka/ta emot om man vill ha post! Olov jobbade halva söndagen med att koppla och fixa. Nu återstår tre - fyra problem som jag inte kan lösa på annat sätt än att åka till säljaren med lådan. Det kanske blir bra när det blir färdigt.
 
Hösten kommer smygande. Min rönn är fin:
 
 
Det här med hundvalpar, det är ganska jobbigt. Hundar ska vara rumsrena. Egentligen kan man väl undra varför de inte kan få gå på låda inne? Jag vill så gärna rulla ut mattan i rummet och för Tusses skull skulle det gå bra - men nu är det ju Siri också. Tusse går på tidning. Att det skulle vara någon vits med att gå ut i regnet, håller han inte med om. Så det har liksom stannat upp lite. Jag vet inte hur jag ska säga detta till honom? Han är ju duktig och ändå är jag inte nöjd. Nu är det Siris tur att gå på tidning och sedan blir det väl samma problem med henne. Hon är en duktig vovve så det ska väl ordna sig. Hemskt vassa tänder har hon. Den här vintern kommer nog att domineras av valpproblem.
 
Och så bilen på verkstan. Nånting sitter löst. PH tror att det har med bromsarna att göra, verkstan tror på automatlådan. Själv begriper jag ingenting. Jo, att nånting sitter löst har jag förstått. Verkstan verkar tycka att jag helt enkelt ska fortsätta att köra och se hur det går. Häftigt! Mobilen och numret till Assistans bredvid mig hela tiden. Ja, vad gör man. Det är dyrt att byta växellåda. Ännu dyrare att byta bil. Jag tycker om min bil så jag byter inte gärna ut den.
 
 

21 september

 

Siri nästan fem veckor. Tusse nästan fem månader.
 
Sommaren är kvar. Mina pelargoner och fuschior är kvar ute men jag funderar på att ta in dem idag. Fuschiorna, som sägs tycka om ruggigt och blött väder, har trivts storartat i värmen den här sommaren.  Pelaronerna har ibland verkat lite matta av all sol. Årets favoriter är fuschian Beacon och pelargonerna Distinction och Platinum.
 
 
 
 
 

Tusse

 
Tusse på Saras arm. Den gladaste och spralligaste valp man kan tänka sig. Men lite väl framfusig kanske, eftersom alla tre tjejerna morrar åt honom.
 
Han har en glad knorr på svansen och det är inte bra, pudlar ska inte ha det.
 
Jag har ju regler för honom. Han får inte var på matbordet t ex och inte i sängen. Det första ska jag hålla fast vid men jag blir väl tvungen att köpa en större säng, för hundrackan är för listig för mig. Han vill sova i sängen, det är han alldeles säker på. Han kan inte förstå varför jag inte också tycker så. Han har sin bädd nedanför min säng och när det är läggdags sätter jag honom i den och säger gonatt. Ja gonatt matte, säger han där han sitter och ser skenhelig ut. Väldigt lydig och fin hund, det är han det. Så somnar jag. När jag vaknar ligger hunden i sängen. Han har nog förstått precis alltihop för han ligger alldeles stilla och tyst vid fotändan. Vad gör man? Bygger en trappa åt honom så att han inte gör sig illa?
 
 
 
 
 
 
 

Hundar, hundar ...

 
Siri är medelpunkten och föremål för stort intresse från sina hundkompisars sida. Iris har äntligen gått med på att de får nosa. Till och med busiga Tusse har fått bekanta sig.
 
 
 
 
 
 
 

Rici

 
Aeranthes Henrici, Siris pappa. Fotot är kopierat från Kennel Famous Mowie Stars hemsida. Jag antar att Riccis husse är en duktig fotograf. Medan jag jobbade hade jag en arbetskamrat som köpte en svart labrador samtidigt som jag köpte min vita golden retriever. Jag hade ofta med mig bilder till jobbet för att visa, men min arbetskamrat hade aldrig någon bild. Det var omöjligt, sa hon. Det blev bara en svart fläck av alltihop. Hittills stämmer det ju, Siri är mest bara en svart fläck på bilderna. I verkligheten också om jag ska vara ärlig. Men hon är vit under tassarna.
 
Ricci bor i Rättvik. Han har utmärkt sig på utställningar och är sedan 2012 svensk champion. Hans kennelnamn Aer... är namnet på en orkidé. Eftersom Iris också har blomnamn bestämde vi tillsammans med Riccis matte att vi skulle söka namn på blommor åt deras valp. Och Iris första kull skulle ha namn på A. Siri var bara en halvtimme gammal när Olov, som, som vanligt, satt och petade på sin telefon, plötsligt sa Anthriscus Sylvestris. Sara och jag sa ja på en gång och Ulla fick ta det som det var. Hundkäx är väl en fin blomma?
 

3 dagar senare

Huvud"personen" just nu är förstås Siri. Tusse blir nästan bortglömd. Siri har ökat i vikt från 157 till 218 gram på tre dagar. Det är ju duktigt av henne.
 
 
Iris vaktar sin unge. Ingen, inte ens Sara, får ta upp den ur valplådan. Jag gjorde det ändå, för att fotografera den, men det blev en väldigt kort stund.
 
 
Tusse får sova han. Men vid jultid är Siri lika stor som han är nu, och då har han någon att busa med.
 
 
 
 

Siri

 
19 augusti kl 7:08 på morgonen föddes Kennel Tussetrollets Anthriscus sylvestris, alias Siri. Hon vägde 157 gram och var 12 cm från hjässa till ända. Hon fick inga syskon. Hon är kolsvart som sin pappa.
 
 
 
 
Sara ringde till mig kvart i sex på morgonen. Ulla hade just åkt till jobbet. Iris var orolig och jag hade lovat att ha jour. Tusse och jag åkte direkt. Det var inte svårt att förstå att något höll på att hända för Iris var ganska olycklig. Så gick hon bort från valplådan och in i en trång hörna i vardagsrummet. Olov hade just kokat saxen. Sara följde efter Iris och det var tur för där i hörnet föddes Siri. Sara skötte valpningen. Hon tog emot valpen i handen, tog bort fosterhinnorna och klippte av navelsträngen. Skickade Olov efter rena handdukar och torkade valpen.
 
Vårt nya lilla gulltroll är fött!
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0