Blommor och hundar


Tomentosum, min favorit i år. Den hänger vid ytterdörren och jag kan lukta på bladen varje gång jag går in eller ut. Den är fantastisk.
 
Sommaren har ju också varit fantastisk. Värme redan i april och fortfarande nu i september. Det har gjort att alla blommorna kommer till sin rätt. T ex Platinum:
 
 
Det är så synd att jag inte har någonstans där de kan stå över vintern. Jag får väl lov att klippa ner dem och ha dem i fönstren, men jag vet ju att de flesta inte klarar sig. Fuchiorna blommar alldeles vilt nu och dem tänker jag inte ens försöka förvara inne utan de är förlorade när frosten kommer. Men det förstås, jag undrar hur det skulle vara hos Ullas kaniner? Törs jag fråga henne?
 

Det här är Beacon den främre vanlig och den bakre på stam och en skymt av Göteborskan längst fram.
 
Vi har gått igenom en svår tid efter Per-Henriks oväntade bortgång för nio månader sedan. Det är fortfarande svårt att förstå att han är borta från oss. Att pojkarna har förlorat sin pappa är allra värst.
 
Emma sa redan från början att hon ville sälja deras hur på Vijvägen 3. Hon var fast besluten att genomföra en försäljning och nu är den ett faktum. I går skrev hon under papperen och lämnade ifrån sig nycklarna. Familjen hade den stora turen att få ett radhus här i Gropen. Förra lördagen jobbade ett gäng vänner och körmedlemmar tillsammans med Ulla och Olov med att flytta möblerna. Pojkarna tycker att det är roligt att kunna springa mellan sitt hus och mitt. I dag har först Ludwig varit här och just nu Felix.
 
Kennel Tussetrollet har varit aktiv i sommar. Vi har varit på utställningar i Österbybruk, Avesta och Högbo och ska vara med på en utställning till i oktober i Gävle. Resultaten har varit bra, om än inte lysande. Iris har fått Very good tre gånger och vi kommer inte att ställa ut henne mera. Tusse har bara varit med på en utställning och där fick han Very good. Vi nöjer oss med det. Han är mycket fin på många sätt men han har underbett och kommer aldrig att uppnå Excellent hur mycket vi än stylar honom. Siri fick Excellent i Österbybruk och sedan Very good. Det är henne vi ska ställa ut en gång till i år. Vi ska låta en annan hundfrisör klippa henne den här gången. Hur konstigt det än kan verka betyder kloppningen mycket på en utställning.
 
Här är det glada gänget. Olov, Sara och Ulla med Siri, Tusse och Iris. Sara är en mycket duktig handler och har fått beröm av flera domare för sitt sätt att visa upp hundarna.
 
 
 

Jämmer och elände

Några jobbiga dagar är över. Fasta och laxera söndag och måndag för att göra röntgen på måndag em. De sprutade in 4 liter gas i magen på mig. Helt galet. Konstigt att jag inte lyfte som en ballong. Det där var i Gävle. På tisdag fick jag fasta på morgonen inför operation av handen i Sandviken kl 7.45. Nu vet jag hur man lokalbedövar en hand. Inte sprutor som hos tandläkaren. Nej, man tömmer hela armen på blod och sen sprutar man in bedövningsvätska i handen. Sen kan doktorn skära och greja utan att man känner det. Det doktorn hade tänkt göra var att koppla ihop senan till lillfingret med den till ringfingret. Det behövdes inte, eftersom senan till lillfingret hade läkt ihop. Så nu ska jag träna en muskel till lillfingret. Den har gett upp och tror att den inte behövs längre. Men den ska få se.
 
På tisdagen var jag dubbelbokad. Jag hade fått tid för styling av Tusse men eftersom jag var i Sandviken tog Sara honom med sig och åkte buss till stan och följde med honom på behandlingen. Han blev så fin.
 
 
Siri kände igen honom trots stylingen och de busade som vanligt.
 
 
 

Teknikhöst

Den nya datorn är snabb. Det mesta som jag vill ha den till fungerar. Ett stort bekymmer just nu är, att den tekniker som senast hade hand om datorn, inte visste att jag skulle ha min lista över e-post-kontakter kvar. Inte kan jag sånt utantill, så snälla, skicka mail till mig så att jag får tillbaks adresserna. Släktforskningsprogrammet fungerar inte tillsammans med den nya datorn. Vet inte hur jag ska göra. Jag ska sätta ihop gamla datorn i stugan och sedan får jag väl sitta där med min släktforskning. Jag måste helt enkelt försöka få alltihop utskrivet på papper så att jag kan vara säker på att det inte går förlorat i den moderna tekniken.
 
Bilen är hemma igen. Ingenting är gjort åt den. Reparatören tycker att jag ska köra så länge det går. Annars hade man ju förstås förslaget att för det facila priset av 100.000 kunde jag sätta mig i en ny bil. Inte då! Har vi aldrig tidigare köpt en ny bil, tänker jag inte börja nu. Det är faktiskt besvärligare när bilen krånglar än när datorn gör det.
 
Men vovvevalparna är fina och roliga. Här är Ludwig som har tagit sig an Tusse. De är kompisar nu.
Felix är en riktig byggare. Hemma har han legobitar men hos mig finns än så länge bara duplo.
 
Siri är 8 veckor . I dag ska vi åka till veterinären med henne och få henne chipmärkt, vaccinerad och "besiktigad".
 
 

Teknik

Sladdarnas drottning, det är jag det. Trodde jag tidigare. Nu sitter jag här med alla gamla och nya sladdar och ska försöka få min nya dator att fungera. Support, det är vad som gäller. Utan den skulle det inte gå. E-posten till exempel. Skicka gick bra, ta emot gick inte alls. Vid andra samtalet med supporten förstod han att jag inte förstod att man ska trycka på Skicka/ta emot om man vill ha post! Olov jobbade halva söndagen med att koppla och fixa. Nu återstår tre - fyra problem som jag inte kan lösa på annat sätt än att åka till säljaren med lådan. Det kanske blir bra när det blir färdigt.
 
Hösten kommer smygande. Min rönn är fin:
 
 
Det här med hundvalpar, det är ganska jobbigt. Hundar ska vara rumsrena. Egentligen kan man väl undra varför de inte kan få gå på låda inne? Jag vill så gärna rulla ut mattan i rummet och för Tusses skull skulle det gå bra - men nu är det ju Siri också. Tusse går på tidning. Att det skulle vara någon vits med att gå ut i regnet, håller han inte med om. Så det har liksom stannat upp lite. Jag vet inte hur jag ska säga detta till honom? Han är ju duktig och ändå är jag inte nöjd. Nu är det Siris tur att gå på tidning och sedan blir det väl samma problem med henne. Hon är en duktig vovve så det ska väl ordna sig. Hemskt vassa tänder har hon. Den här vintern kommer nog att domineras av valpproblem.
 
Och så bilen på verkstan. Nånting sitter löst. PH tror att det har med bromsarna att göra, verkstan tror på automatlådan. Själv begriper jag ingenting. Jo, att nånting sitter löst har jag förstått. Verkstan verkar tycka att jag helt enkelt ska fortsätta att köra och se hur det går. Häftigt! Mobilen och numret till Assistans bredvid mig hela tiden. Ja, vad gör man. Det är dyrt att byta växellåda. Ännu dyrare att byta bil. Jag tycker om min bil så jag byter inte gärna ut den.
 
 

21 september

 

Siri nästan fem veckor. Tusse nästan fem månader.
 
Sommaren är kvar. Mina pelargoner och fuschior är kvar ute men jag funderar på att ta in dem idag. Fuschiorna, som sägs tycka om ruggigt och blött väder, har trivts storartat i värmen den här sommaren.  Pelaronerna har ibland verkat lite matta av all sol. Årets favoriter är fuschian Beacon och pelargonerna Distinction och Platinum.
 
 
 
 
 

Tusse

 
Tusse på Saras arm. Den gladaste och spralligaste valp man kan tänka sig. Men lite väl framfusig kanske, eftersom alla tre tjejerna morrar åt honom.
 
Han har en glad knorr på svansen och det är inte bra, pudlar ska inte ha det.
 
Jag har ju regler för honom. Han får inte var på matbordet t ex och inte i sängen. Det första ska jag hålla fast vid men jag blir väl tvungen att köpa en större säng, för hundrackan är för listig för mig. Han vill sova i sängen, det är han alldeles säker på. Han kan inte förstå varför jag inte också tycker så. Han har sin bädd nedanför min säng och när det är läggdags sätter jag honom i den och säger gonatt. Ja gonatt matte, säger han där han sitter och ser skenhelig ut. Väldigt lydig och fin hund, det är han det. Så somnar jag. När jag vaknar ligger hunden i sängen. Han har nog förstått precis alltihop för han ligger alldeles stilla och tyst vid fotändan. Vad gör man? Bygger en trappa åt honom så att han inte gör sig illa?
 
 
 
 
 
 
 

Hundar, hundar ...

 
Siri är medelpunkten och föremål för stort intresse från sina hundkompisars sida. Iris har äntligen gått med på att de får nosa. Till och med busiga Tusse har fått bekanta sig.
 
 
 
 
 
 
 

Rici

 
Aeranthes Henrici, Siris pappa. Fotot är kopierat från Kennel Famous Mowie Stars hemsida. Jag antar att Riccis husse är en duktig fotograf. Medan jag jobbade hade jag en arbetskamrat som köpte en svart labrador samtidigt som jag köpte min vita golden retriever. Jag hade ofta med mig bilder till jobbet för att visa, men min arbetskamrat hade aldrig någon bild. Det var omöjligt, sa hon. Det blev bara en svart fläck av alltihop. Hittills stämmer det ju, Siri är mest bara en svart fläck på bilderna. I verkligheten också om jag ska vara ärlig. Men hon är vit under tassarna.
 
Ricci bor i Rättvik. Han har utmärkt sig på utställningar och är sedan 2012 svensk champion. Hans kennelnamn Aer... är namnet på en orkidé. Eftersom Iris också har blomnamn bestämde vi tillsammans med Riccis matte att vi skulle söka namn på blommor åt deras valp. Och Iris första kull skulle ha namn på A. Siri var bara en halvtimme gammal när Olov, som, som vanligt, satt och petade på sin telefon, plötsligt sa Anthriscus Sylvestris. Sara och jag sa ja på en gång och Ulla fick ta det som det var. Hundkäx är väl en fin blomma?
 

3 dagar senare

Huvud"personen" just nu är förstås Siri. Tusse blir nästan bortglömd. Siri har ökat i vikt från 157 till 218 gram på tre dagar. Det är ju duktigt av henne.
 
 
Iris vaktar sin unge. Ingen, inte ens Sara, får ta upp den ur valplådan. Jag gjorde det ändå, för att fotografera den, men det blev en väldigt kort stund.
 
 
Tusse får sova han. Men vid jultid är Siri lika stor som han är nu, och då har han någon att busa med.
 
 
 
 

Siri

 
19 augusti kl 7:08 på morgonen föddes Kennel Tussetrollets Anthriscus sylvestris, alias Siri. Hon vägde 157 gram och var 12 cm från hjässa till ända. Hon fick inga syskon. Hon är kolsvart som sin pappa.
 
 
 
 
Sara ringde till mig kvart i sex på morgonen. Ulla hade just åkt till jobbet. Iris var orolig och jag hade lovat att ha jour. Tusse och jag åkte direkt. Det var inte svårt att förstå att något höll på att hända för Iris var ganska olycklig. Så gick hon bort från valplådan och in i en trång hörna i vardagsrummet. Olov hade just kokat saxen. Sara följde efter Iris och det var tur för där i hörnet föddes Siri. Sara skötte valpningen. Hon tog emot valpen i handen, tog bort fosterhinnorna och klippte av navelsträngen. Skickade Olov efter rena handdukar och torkade valpen.
 
Vårt nya lilla gulltroll är fött!
 
 
 
 
 
 

Tusse - vad annars?

Tusse gör sig hemmastadd. Han har koll på allt både hemma och i stugan. Han har sina ställen där han kissar och bajsar - inne. Ute också ibland. Han gnager på allt! Hur många tänder har hundar? Mattor. kläder, skor, möbler, händer - allting, hela tiden. Vad det måtte klia i de där tänderna. Ska jag bli tvungen att ta fram sprayflaskan? Inte ännu. Det kanske går att få honom att förstå. Och han har en massa leksaker att gnaga på. Förresten kan man kanske ha lite smalare ben på stolar, det gör väl inget?
 
 
Han är väldigt social, som det heter nu för tiden. Det betyder att han aldrig är längre bort från mig än en halv meter. Jag har trampat på honom flera gånger och han riskerar att bli klämd i någon dörr. Han vill gärna sova i sängen, men han kommer inte upp. I stugan har han lärt sig att ta sig upp i soffan. Den är full med små gropar där det sitter knappar som håller fyllningen på plats. Onödiga gropar, tycker Tusse. De ska bort. Krafsa, krafsa. Ner med dig! Upp igen. Krafsa ...
 
Ulla och Olov har byggt en hundgård åt honom och Tusse uppför sig som en riktig gårdvar. Han tycker om att sitta på trappan och titta på sitt revir. Han ser förstås inte alltför skräckinjagande ut.
 
 
 
 
 

Hundliv

Jobbigt med en bebis! Tusse är med hela tiden. Och han är snäll och glad hela tiden också. Han gillar att tugga. Skor, mattor, kläder, allting går bra. Han har bra förstånd så vi får ju lära honom. Sladdar, till exempel, gnager han inte lika mycket på längre. Mattorna ligger hoprullade och på de rullarna gillar han att gå. Jag är ganska säker på att han kissar inne ibland, men jag kan inte räkna ut var. Inte på mattrullarna väl?
 
Han lär sig en del av Freja också. Han tittar efter hur hon gör och så försöker han göra likadant. När hon tigger leverpastej gör han det också. Klokt, va? När det är matdags är de också helt överens. Jag lägger upp små bebisbitar åt Tusse och vanlig mat åt Freja. De tittar i sina skålar och så byter de plats. Ibland dyker Tusse ner med nosen bredvid Freja i hennes skål och hon finner sig i det. I dag tror jag att jag ska försöka överlista dem: små "knöckler" i den stora skålen och tvärtom.
 
 
Här är hela gänget i stugan på min födelsedag. De tre tjejerna finner sig ganska snällt i Tusse. Det är bara Iris som inte kan förstå vad vi ska med honom till! Hon skulle bara veta!

Ulla och Sara kommer och går ut med alla vovvarna två gånger om dagen. Det går bra det här, så länge Ulla har semester. Nu är Tusse van att gå Åbyn runt med bad i Kvarndammen om man vill. Så blir det inte sedan.
 
 
Troja är allt väldigt snäll, hon finner sig i det mesta.
 
Pojkarna är på husvagnssemester. Lika bra det. Nu får Tusse vänja sig vid allt annat först och sen kommer två busungar som en överraskning. De hann i alla fall plocka de första blåbären innen de åkte. Vi gjorde blåbärsbullar och Ludwig gjorde en blåbärsbil.
 
 
I dag ska Ulla och jag bygga en hundgård på min gräsmatta. Det kommer inte att gå bra eftersom marken är stenhård och de där jordankarna är låååånga.
 
 

TUSSE - THE SNOWMAN

 
Min hund! Han är så fin. Han är en vit toypudel från Pandorans kennel på Värmdö. Hans kennelnamn är Snowman. Hans syskon heter Snowflake och Snowwhite.Han fick skjuts från Värmdö i fredags. Vi hämtade honom vid Hakke gård.
 
 
Han är så duktig. Nästan rumsren, kan nästan gå i koppel, kommer när man ropar och är så kelig och go. Freja var med och mötte honom. Jag tycker att hon borde ha rätt att se varifrån han dök upp. Tusse är förtjust i Freja men Freja tittar bara lite trött på honom när han busar igång. Freja har nog hört att Cesar säger att man ska ignorera valpen de första två veckorna. För min del är det helt omöjligt. Nu har Tusse kissat i Frejas säng så jag ska tvätta hennes sängkläder.
 
 
Sara har börjat tänka på utställningar. Det gäller att lära honom att stå rätt!
 
Han var lejonklippt när han kom och ser ut som en riktig pudel ska.
 
Nu har han bott hemma två nätter så nu är det dags att visa honom stugan. Det blir tillsammans med Ulla, Sara, Olov och förstås Iris och Troja.
 
 
 
 
 
 
 

Vår Very-good Vovve

Sommartider oj oj! Jag som är van att sitta stilla och filosofera, jag har blivit tvungen att rycka upp mig ordentligt. Bara för att det är sommar. Alla plantor och pelargoner ska skötas och så plötsligt ska livet levas också. Jobbigt - men roligt.
 
Först var det ju Jossans examen i Stockholm.
 
Sedan var det en dag i Uppsala tillsammans med lunchgänget. Vera bjöd oss på en väldigt mysig dag. Vi åt lunch och fick träffa lill-Vera och fikade på Günthers Hovkonditori.
 
Ja så kom pelargondagen på Wij Trädgårdar. Jag åkte dit med ett par backar pelargoner av olika slag att byta eller sälja. Det blev byta. Mitt bästa fynd var en Gibossum (giktpelargon). Såna är eftertraktade på Tradera och kan bli ganska dyra. De är dessutom svåra att frakta eftersom bladen är ömtåliga. Den som jag har nu blev av med flera blad under dagen eftersom många ville titta på den.
 
 
Som kronan på verket var det hundutställning i Avesta på söndagen. Det var Iris' dag. Hon var så borstad och stylad som det bara går (och är tillåtet).
 
 
Emma var handler eftersom hon har varit med förr. Vi blev tillfrågade om vi kunde stanna kvar och låta en man som skulle examineras till domare göra en bedömning. Vi stannade och då fick Sara visa hunden, så därmed är hon nu, av oss, examinerad handler inför nästa visning.
 
 
Iris fick Very good. Man kan få Excellent och det är ännu bättre, men vi är så nöjda. Very good innebär att hon uppfyller kraven för att få valpar som godkänns av både Kennelklubben och Pudelklubben. Och det är viktigt just nu eftersom hon där i Avesta hade stämt möte med den hund som ska bli pappa till hennes första kull. De blev kära på en gång men miljön var väl lite stressig, så Idag ska vi åka och hälsa på Ricci hemma hos sig i Rättvik.
 
Jag får ju inte glömma stugan heller. I måndags tog Sara och jag och rövade med oss pojkarna och alla hundarna och åkte dit. Pojkarna har massor med leksaker där. Det blev så förra året när E o PH pratade så mycket om ett lekland de hade varit på. Då tänkte Ulla och jag att lekland kan väl vi ha också och så plockade Olov fram lite roliga grejer och jag köpte några bilar till Olovs bilbana. Så nu har vi ett lekland. Man snubblar på grejer överallt. Det var vackert väder så vi gick ner till sjön. Det var värst vilket plaskande det blev på alla barn och hundar. Jag blir alldeles matt bara av att titta på dem.
 
 
Och nu iväg till Ricci i Rättvik för att göra hunvalpar!
 
 
 

 


Tyresö juni 2013

Josefine tog studenten och vi var där. Anna, Christer, Gustaf, Elvira och några kompisar samt Emma, PH, pojkarna och jag och några tusen andra. Solen sken. Studenterna skrålade som såna gör. I Stockholm åker man lastbil och sprutar öl. Också ett påhitt! Det betydde att vi hade med oss en påse vanliga kläder och Jossan bytte om inför färden på flaket. När det var över hämtade Christer henne någonstans och tog hem henne. Dusch innan vi fick se henne. Filip var där. De har känt varandra 1 år nu. De träffades på Cypern.
 
På fredagen träffades jag och kusin Margareta och gick och åt lunch på Gondolen. Det var roligt att prata med henne en stund. Vi hade tänkt ta oss till Ulla Winbladh men min kondition medger inte alltför mycket gående. Jag blir knäckt bara av att ta mig från Agatgången till bussen. Resten är överkurs.
 
För första gången fick jag träffa Selma. Det var en försiktig katt det. Medan pojkarna var kvar satt hon instängd i ett rum, men när vi sedan var ensamma kom hon fram. Mig var hon mycket misstänksam mot. Det skulle ha behövts en vecka till för henne att vänja sig. Hon hade ett säkert ställe i trappan och där satt hon och bevakade mig.
 
 
Nu är jag hemma igen. En splittrad vecka det här. Uppsala i morgon, Wij trädgårdar med pelargoner på lördag och hundutställning i Avesta på söndag.
 
I Avesta ska vi även träffa den vovve som vi tänker ska bli pappa till Iris valpar. Han heter Henrici (Ricci) och är svart. Han är svensk champion. Att det är ok att blanda svart och vitt, det förstår jag bara inte. Men nu har jag kollat allt jag kan och det är tydligen inget fel. Svart dominerar över vitt så det betyder att valparna troligen blir svarta. Men någon kan bli vit. Ingen blir prickig eller grå eller randig och det är det jag inte förstår.
 
 

RSS 2.0